Gå till...

Daniel Yousefi ett år efter skolan – byråjobb och debutroman

Daniel Yousefi gick ut vår heltidsutbildning i Copywriting för ett år sedan. Idag jobbar han på reklambyrå och har precis romandebuterat. Självklart ville vi höra mer om detta.

– Det är märkligt vad som hinner hända på kort tid. För runt ett år sen satt jag och Lamin kvar i skolans minsta rum till sena nätterna och arbetade tills ögonen blödde för att kamma hem priser i olika reklamtävlingar. Såhär med facit i hand var det ju värt det – många garv, mycket bråk, mycket värme. Men när man gick ut var det inte utan en viss klump i magen – hur ska det gå, vad händer nu, kommer jag ens få ett jobb? När hösten började hade jag dock fått ett bokkontrakt på Sveriges största förlag och jobb som Junior Copywriter på en byrå jag länge stirrat på med dreglande mun, ANR BBDO.

Tillvaron som copywriter på reklambyrå

Daniel trivs på byrån, mycket tack vare fina kollegor. På frågan om något med jobbet har överraskat honom, svarar han att förvåningen är en del av själva jobbet – att man åtminstone får göra sitt bästa för att förvåna och överraska sig själv.

– Men det som tog mig mest på sängen var kanske det faktum att det är högt och lågt, det är dagar som flyger förbi innan man hunnit blinka och andra där man vill dunka huvudet i väggen för att få tiden att gå. Precis som på vilket jobb som helst, egentligen. Det gäller nog att vara medveten om att det är just ett kneg. Sen ett som oftast är sjukt mycket roligare än mycket annat, men fortfarande ett kneg.

Just nu jobbar han främst med JM, Lambi och lite annat smått och gott som dyker upp.
– Det kan vara allt från idéspån, inspelningar, fotograferingar och pitcher till mer contentbaserade uppdrag.

Konsten att ta det lugnt

Det mest utmanande med byrålivet är enligt Daniel att ta det lugnt och påminna sig själv om att han är ny och fortfarande lär sig. Många vill gärna återuppfinna hjulet direkt när de kliver ut i karriären men Daniels utmaning är snarare att lära sig hantverket.

– Sen är det en konstant utmaning att lära sig vara koncis. Vet inte hur många gånger jag har fått korr på en mening på bara fyra, fem ord. Det är ofta väldigt många boxar som ska tickas och väldigt lite utrymme man har.

I ett jobb som bygger på att vara konstant kreativ kommer det dyka upp ögonblick då man inte är lika inspirerad.
– Läs lite, kolla lite på film, gå ut på den där AWn du verkligen inte borde gå på, bli full, gör bort dig, konsumera reklam eller design du tycker är bra och fundera över varför den är bra, tänk väldigt mycket på problemet du försöker lösa och tänk sen inte på det alls. Uppenbarelser eller inspiration är flyktiga begrepp för samma sak – egentligen handlar det bara om att anamma de olika infall man får som människa. Jag tror att alla får de infallen – vissa är bara bättre på att avfärda dem som just infall och därför låta det ligga. Men man bör nog aldrig underskatta vilka trådar som kan leda till en bra idé.

Vill du ge något råd till nuvarande och kommande Forsbergs-studenter?

– Typ lite av det jag sa nyss, vilket också kan sammanfattas som att bara göra det man känner för. Men kanske också att uppskatta vikten av ödmjukhet. Det handlar sällan om vem som är ”bäst”, vilket man ofta luras till under utbildningen. Var inte rädd för att snegla på andra om du undrar hur du ska forma din mapp. Kolla på personer eller byråer som inspirerar och hur de själva lägger upp projekt. Sedan tror jag också att man ska påminna sig själv om att man som reklamare eller designer på byrå alltid jobbar för en kund – och inte för att få ut ett personligt uttryck. De jobb som blir starkast är de som förstått sig på varumärket eller uppdraget, och därmed inte nödvändigtvis den som skriver finast eller den som designat ett konstverk. Anpassa formen efter den intention kunden söker.

Debutromanen Den åttonde kontinenten

Avslutningsvis måste vi ju ta upp debutromanen som nyligen gavs ut på Albert Bonniers förlag. Den åttonde kontinenten är en dokumentär-poetisk skildring av flyktingkrisen, baserat på tillvaron i olika flyktingläger i Grekland och Turkiet under första halvåret 2016.
– Svårt att säga om det verkligen är en roman, det verkar råda delade uppfattningar. Jag skrev nog den stora majoriteten under sommarhalvåret mellan ettan och tvåan på Forsbergs, det vill säga nästan ett år efter att jag kom hem, säger Daniel.

Under praktiken hittade han ett hörn där han någon timme per dag skrev några strofer här, längre meningar där.
– Tanken var nog aldrig att det skulle bli ett längre verk, speciellt inte ett verk som kunde bli utgivet. Det var mest ett sätt att hantera saker, för min egen del. Någon gång i september, oktober hade jag ändå ett manus som jag skickade iväg. Sen blev det som det blev.

PS. Visst följer du Forsbergs på Instagram och Facebook?