fbpx
Gå till...

Årets Pelle Lindberg-pristagare vill öka förståelsen för dyslexi – med hjälp av design

Under avgångsstudenternas examen förra veckan utsågs vinnarna av det årliga Pelle Lindberg-stipendiet. I år gick det till Grafisk design och reklam-studenterna Sara Ahlström och Fanny Laubscher för sitt arbete med att öka förståelsen för dyslexi – med hjälp av text och typografi.

Fanny och Sara fick årets stipendium med följande motivering: ”Pelle Lindberg-stipendiet går till ett examensprojekt som med sin konstnärliga galenskap och visuella känslighet visar omvärlden hur det verkligen känns. Grattis Sara och Fanny!”

– Det är fantastiskt roligt! Vi har nog inte riktigt fattat att det var vi som fick det, säger Fanny och Sara.

Duon började arbeta med dyslexi som tema i ett fanzine-projekt för drygt ett år sedan, då de skapade ett fanzine som med hjälp av struktur på papper och typografi ville visa läsaren hur det är att ha dyslexi. I sitt examensprojekt nu i vår valde de att fortsätta jobba med samma tema. Anledningen var att både Sara och Fanny själva har dyslexi och gick igenom hela grundskolan utan att någon uppmärksammade dem på det.

– Det resulterade i många ifrågasättanden av sig själv. Många tankespöken om varför man inte klarar av det som klasskamraterna och andra i omgivningen kunde per automatik. Det sätter sina spår i självbilden, säger Fanny.

Examensprojektet om att leva med dyslexi

Fanny och Sara är överens om att debatten kring dyslexi har blivit bättre sedan de gick i skolan och idag vet de flesta vad det betyder – men inte hur det känns. För hur ska någon som aldrig upplevt hur ansträngande och frustrerande en text kan te sig kunna förstå det? I sitt examensprojekt ville de förändra det här.

– Med tanke på hur omöjligt det är för någon att läsa sig till hur dyslexi känns bestämde vi oss för att försöka få den som inte har upplevt lässvårigheter att få ta del av känslan. Då dyslexi handlar om text visste vi direkt att det måste vara ett textbaserat projekt. Att göra det i bokformat kändes helt rätt då det är i böcker som större texter samlas. Vi gjorde intervjuer med dyslektiker och började testa oss fram utifrån texterna vi fick därifrån.

Projektet som det såg ut på Konstnärshuset under årets examensutställning.

De testade att göra bokstavsavstånden för tajta eller alldeles för glesa och att förändra textens riktning. De ville fortfarande att texterna skulle vara läsbara, eftersom innehållet i intervjuerna var så pass fina och öppna. Däremot är det klurigt att lista ut hur man läser dem. På examensutställningen visade de affischer i form av utdrag ur boken de har skapat, OCH heter den. Responsen blev överväldigande – många blev tagna och fick en aha-upplevelse, andra blev lyriska över sättet att visualisera svårigheterna genom en ”konstig” layout.

– Vi klädde in väggen samt golvet med våra posters så att betraktaren kunde gå in och omge sig av dyslektikers upplevelser. Layouten skapade vi utifrån den text som avbildats. Målet har hela tiden varit att göra det krångligare eller lyfta en känsla, samtidigt som vi vill förmedla något intressant rent visuellt. På så sätt blir läsaren lockad att fortsätta, säger Sara.

Boken ”OCH” som ger en inblick i hur det är att leva med dyslexi.

Dyslexiprojektets framtid

Nu ska de försöka nå ut till fler. Konkreta önskemål är att dyslexi kommer upp som ämne i lärarutbildningen på lärarhögskolorna, så att det kan upptäckas tidigt. De vill se ökad förståelse hos klasskamrater och lärare och ökad kännedom om rättigheter hos dyslektiker och föräldrar. Att de förstår vilka hjälpmedel som finns och att det inte är fusk, utan ett sätt för en dyslektiker att hamna på samma utgångsläge som en automatiserad person.

– Cirka 20 procent av befolkningen har läs- och skrivsvårigheter men bara 5-8% har det pga dyslexi. Att då placera alla med dessa svårigheter i ett eget rum, frånkopplat den egna skolklassen, är helt orimligt. En dyslektiker behöver helt annan hjälp än någon med t ex koncentrationssvårigheter, säger Fanny.

Målet är att ge ut boken OCH (vars sprillans nya instagram-konto du hittar här). Helst i två olika versioner – en för det offentliga rummet, arbetsplatser och skolor och en för hemmabruk. Detta för att boken idag inte är bunden, ett medvetet val för att ytterligare öka kraven på läsaren. På arbetsplatser och i skolan skulle det dock förmodligen inte funka eftersom sidor skulle försvinna och boken tunnas ut.

– Vi vill se en acceptans och tålamod när någon behöver extra tid eller hjälpmedel för att läsa eller skriva. Att stressa på gör det bara värre. Dyslexi har inget med intelligens att göra. Underminera aldrig en person utifrån förmågan att läsa eller stava. De personer som inte kan gå samma väg som normen är inte sämre än någon annan. Men deras väg kan bli rakare och självbilden mer självsäker med en förstående och kunnig omgivning. Vi hoppas att folk ska se detta tack vare vår bok, avslutar Sara och Fanny. 

PS. Visst följer du skolan på Instagram och Facebook? Om inte så är det dags nu!