Rött och kantigt i ny extralokal

I fredags invigdes skolans ljusa och fantastiska extralokal på Brännkyrkagatan vid Zinkensdamms tunnelbana. Samtidigt var det vernissage, då alla tvåor visade upp sina sommaruppgifter.

Grafisk design och reklam hade fått i uppdrag att under sommaren göra triptyker utifrån orden rött och kantigt. Copytvåorna skulle skriva en novell utifrån samma begrepp. Spelstudenterna skapade olika spelprojekt i grupper. Vi har skrivit mer om spelen här.

Nedan är ett bildregn från vår extralokal med exempel på GDR-studenternas triptyker och utdrag ur några av novellerna. Viktoria Mattsson har fotat samtliga triptyker. Gillar du att se vad våra studenter gör? Följ oss gärna på Instagram också.

Den där sprickan har jag aldrig sett förut. Inte så konstigt, vem tittar så jävla noga på sitt tak? Sprickan påminde lite om hur jag mår just nu. Ett ärr som jag inte märkte förrän det var försent. Jag mådde dåligt ett tag utan att tänka på vad som egentligen var anledningen. Alla mår skit ibland, bara en naturlig del av livet. Vad är mina motgångar gentemot dina? Den här sjukdomen var lika mycket ett chansspel som den där sprickan, bara massa press och tryck. På något sätt var de lika oundvikliga.

Min mobil börjar plinga. Kan det vara jobbet som vill kolla om jag ska ta ett pass i helgen eller är det någon som vill ut och äta middag med mig? Jag kollar vad det kan vara och i all hast glömmer jag bort hur illa jag mår. Det var enbart en notis. “Medicin, nu.”, står det i stora röda bokstäver. Vilket sinne jag har för design, inte konstigt att jag väljer en jobbig färg som ska hetsa mig till att svälja piller. Jag ställer mig upp och går till köket.

Utdrag ur Erik Sederowskys novell

Hon sitter i matsalen framför ett dukat bord som hon helst hade dukat av för en timme sedan. Erik är sen – igen. Framför henne står en korrekt uppdukad servis med förrättsbestick och två sorters glas. En för vin, en för vatten. Fina servetter i tyg vackert ihopknutna med rosett. Mitt emellan serveringarna: en karaff med rött vin. Perfekt till den sjömansbiff som blivit kall och oätlig där den stått tillsammans med Lena och väntat på Erik som varken dykt upp eller hört av sig. 

Ett par kilometer hemifrån. Erik sitter på roslagsbanan på väg hem mot villan i Täby. Där hemma: en dotter och en fru, förmodligen i uppror. Han är sen igen, bara det en skam i sig. Men anledningen till sin sena ankomst: oförlåtlig. Han drar en djup suck och begraver ansiktet i händerna. 

Han är klädd i kostym med skjorta och slips. Trots detta: han ser sliten ut. Kostymen, nyligen hämtad från Täby kemtvätt, har inte längre sina pressveck kvar. Skjortan undertill är skrynklig trots att Lena strök den så sent som i morse. Slipsen har han inte brytt sig om att knyta tillbaka. På sätet bredvid står hans portfölj. Den skvallrar om att han lever ett ordnat liv. Men det stämmer inte längre.

Utdrag ur Pontus Wibergs novell

Det gick också att provspela några av spelstudenternas sommarprojekt, vilket blev väldigt populärt! I vår nya extralokal kommer vissa lektioner och presentationer att äga rum, samt även vernissage och liknande!